And if it kills me tonight, I will be ready to die



Jag har gått hela dagen och funderat på att sluta svara i min telefon, sluta vara inloggad på msn, kolla min facebook och uppdatera min bilddagbok.
Kanske då skulle jag slippa alla krav, gliringar och besvikelser.
Vem har förväntningar på en person som bara sitter hemma och aldrig gör något, är med eller hör av sej.

But they again what is life but expectations, accomplishments, success and failure.

Hur värt vore livet utan någonting att göra?
Vad är ett liv utan mina vänner, alla minnen och alla händelser?
Istället borde jag sluta bry mej så jävla hårt om vad folk tycker.
Jag borde stå fast vid vad jag tycker, inte vara varenda människa till lags och lära mej att säga ifrån.
För om mina vänner inte tycker om mej för att jag gör vad jag tycker är rätt är dom inte mina vänner.
Kanske dags att separera dom falska mot dom äkta.
Dom som alltid finns med en i vårt och torrt och dom som du egentligen inte betyder ett piss för.

Jag har fått nog av att försöka när det ändå inte betyder någonting för vissa.
Det finns ingen poäng i att slita sönder sej i jakten på bekräftelse eller för att försöka rädda något som är dömt att misslyckas från första början.
Så från och med nu kommer jag säga ifrån om det är någonting jag inte vill, jag kommer prioritera det jag tycker är bäst och viktigast för mej för stunden.
Och om någon inte kan tåla att jag har mitt eget liv att leva så fuck off!
Dessutom vill jag att folk är ärliga mot mej, jag är trött på att gå omkring och vara paranoid.
Att undra om den personen är sur och om den personen är ledsen på mej.
Det funkar inte. Jag blir galen på det.
Så om jag har gjort något fel säg det rätt ut istället för att ignorera mej, låtsas som ingenting eller snacka om det bakom min rygg.

This will make me grow in more ways than before.