All you've given me is not enough

Jag tror det är något allvarlig fel på mej, mitt humör svackar som jag vet inte vad. Jag kan gå från lycklig, till ledsen, till lycklig, till ledsen ett antal gånger om dagarna nu känner jag.
Det mesta känns egentligen bra! Jag tar tag i mail som ska skickas, ansökningar, viktiga papper, jobbsök och allt sånt. Jag har plåtat 7 av mina 10 portfoliobilder på förra veckan och printat dom. Jag har fått mina bilder i Nellys magasin, vilket jag är jätteglad över.

Ändå är det saker som ligger och gnager. Hur kommer sommaren se ut? Vad kommer jag göra i höst? Jag vill så gärna studera men samtidigt är jag sugen på att flytta till Göteborg eller något och prova mina chanser istället. Jag är så velig av mej, och lätt uttråkad också. Jag är så trött på mej själv, vill tatuera mej, fixa mitt hår och bli smal som jag var 2008. Om bara håret ville växa snabbare och jag kunde sluta trycka i mej saker 24-7. Jag måste bli bättre på att ta hand om mej själv lika bra som mina "förpliktelser".

Det perfekta nu vore egentligen om jag på något sätt kunde blanda mitt nuvarande jag med mitt gamla jag. Jag saknar så mycket hur jag var förr men samtidigt är jag glad över hur jag vuxit som person senaste tiden. Jag börjar misstänka att samtidigt som jag själv växer som person så kanske jag trycker undan folk som jag tycker om. Jag är lite trött på att saker blir annorlunda, eller mer rädd tror jag. Jag gillar förvisso inte att stampa på samma ställe en längre tid, men vissa saker vill jag ha där, orört och lika underbart som det alltid varit. Varför ska det helt plötsligt kännas konstigt att lägga armarna runt dej när det alltid varit helt naturligt innan?

Nej nu ska jag lägga mej och tänka ut en bra plan för att få min kurviga uppföra till en rak, fin väg!
And how about some black pants to match that borderline persona?