Torsdag-fredag i förra veckan vräkte det ner snö och ösregn. I lördags och söndags kunde jag leka solkatt i soffan och idag luktar det vår och nostalgi i hela Stockholm. Min själ bara skriker "JAAAA FÖRIHELVETE!!! ÄNTLIGEN VÅR!!!!" och jag ler som en idiot mot den strålande solen även fast jag vet att vintern, det sluga aset, fortfarande lurar bakom hörnet. Och i vanlig ordning kommer med ny energi även nya "storslagna" planer för framtiden.

Jag drunknar i mina lakan och madrassen blir till en öde sandstrand i ett fjärran land. Någonstans där i feberdimman reser sig minnen och personer jag inte ägnat en tanke åt på vad som känns som evigheter. Jag sover och vaknar om vartannat hundra gånger om natten och det känns som att jag hunnit leva hundra olika liv när jag vaknar för sista gången och försöker få klarhet i om jag befinner mig i verkligheten. Jag ligger kvar utslagen i sängen hela dagen och skriver ner planer för framtiden i hjärnan. Något måste man ju roa sig med, för det här med att vara sjuk är ju inte så jävla peppt alltså!

 

Tänk vad ett litet sms kan göra! "Vad händer i helgen?" och vips så har Fabbe förvandlat min lugna hemmahelg till en spritfest! Mitt konsekvenstänk är ju inte alltid det bästa så margeritas och jetlag verkade ju tydligen som en bra blandning igårkväll. Slirade omkring på slakthusets dansgolv med Anna och Fabbe i någon sorts euforiskt fyllerus och låtsades att det inte fanns ett bekymmer i världen. Och nu sitter man här dagen efter med kläder som luktar sur bärs och mobilen fullproppad med åttahundratjugotusen selfiebilder på mig och min favoritbloggare på Bon som jag kasta mig själv på i fyllan. Så jävla svårt är det att få mig starstruck. Ska återvända till att dricka slattarna från gårdagens groggvirke (JAG HATAR FRUKTSODA) och skriksjunga bort min baksmälla tills grannarna klagar. Jävla Fabbe, allt det här är ditt fel!