21:32

Du är som ett nyfiket barn som leker på motorvägen. Och jag bara står här vid kanten och ser hur strålkastarna kommer närmare.


One day robots will cry

Det är svårt det där med hur man ska formulera sej. När tankarna slår knut på sej själva i huvudet. Jag var hemsk igår, det vet jag om, men jag vet att jag försökte göra rätt. Sånt som kanske inte räcker när man pratar med en vägg dock, men det var sista gången du vände mej ryggen.

Du vet vart jag står, du vet att jag finns, valet är helt ditt. Jag har fattat mej tydligt nog, nu kan jag inte annat än hoppas, det sägs väl ändå att hoppet är det sista som dör?!

Come over, come over. I'm dying not to hurt you...


Kimi wa nemuri yume wo toku

Dare mo inai hoshi no hikari ayatsurinagara

Borde översättas till ungefär "While you sleep, a dream untangles. There's no one else here, while we play with the starlight". Låten kommer från japanska sångerskan Olivia, tänkte det var lite passande eftersom vi såg henne på Uppcon och det är just det som kommer i det här inlägget haha.

Flyttade iaf. hem på onsdagen (den 1a juni) och åkte på torsdagen till Uppsala med Johan och Petter för att spendera helgen på Uppcon! Linh och Julia åkte med i bussen men hoppas av hos Celine i Stockholm och anslöt sej till oss på fredagen när konventet slog upp sina portar.
Hade hursom en sån sinnessjukt bra och rolig helg, som jag sa förra året: Världens gladaste plats! :D









0











Älskar verkligen Uppcon! Hoppas jag inte känner mej för gammal för det nästa år, need mah nerd-kicks!

A year in the middle of the forest

Nu har jag avslutat mitt år på Viebäck. En bitterljuv känsla cirkulerade i mej när jag för sista gången lämnade skolan. Ungefär såhär skulle jag sammanfatta ett år på Viebäck, ett liv i skogen.



Nu är rummet lika tomt som det var när jag flyttade in den där helgen i Augusti 2010. Själv är man tillbaka i Västervik för att jobba som brevbärare över sommaren innan det blir dags att flytta in i nästa internat i Gamleby.

RSS 2.0