We sang along to the start of forever

 
I should be over all the butterflies, but I'm into you.
And baby even on our worst nights, I'm into you.
Let em wonder how we got this far, cause I don't really need to wonder at all.
Yeah after all this time, I'm still into you!

I raise my flags, cut my clothes

It's a revolution I suppose
 
När jag var i Västervik/Gamleby gången innan den senaste (förr-förra kanske det heter?) så plåtade jag Philip eftersom att jag märkt av min lack of dudes i portfolion. Detta använde jag även till min magasin-uppgift som vi fick av Albin Wiberg i veckan efter. Lite såhär blev det hela:
 
 
Lite annorlunda att plåta manligt mode men känner mig nöjd med resultatet! Kommer nog inte dra mig från det i framtiden utan fortsätta att testa lite.

Only breathing with the aid of denial

Dagar kommer och går. Jag pendlar mellan ett liv i Stockholm och ett liv i skolan. Blicken flackar liksom mellan allt som ligger framför mig och fina minnen långt där bakom. Min hjärna växlar lika mycket och går antingen i ljusets hastighet eller på tomgång. Det är mycket nu, mycket i huvudet att försöka reda ut och försöka hålla ordning på. Men jag borde ju vid det här laget veta, om någon, att allting faktiskt löser sig. Jag får göra vad jag kan i stunden och leta äventyr vid horisonten. Jag är lite sugen på att vara lite impulsiv! Men det mest impulsiva nu får bli att roadtripa till Gamleby imorgon igen, det får räcka för stunden.
 
 
Jag får leka med mig själv i photoshop när jag har tråkigt. Såhär skulle jag se ut om jag nästan inte hade några ögonbryn!

16:15

Behöver man en paus från all sin egen retusch kan man alltid få leka loss med någon klasskompis bilder. Fick en bild av Carro som jag fick testa lite med så lite såhär blev det före och efter:
 
 
Nu ska jag väl sätta igång igen med det egna så att man kommer härifrån någon gång innan morgondagens gryning! So much to do, so litte energy and time.

You're the direction I follow to get home

Jag har precis haft en helt underbar helg med de mest underbara människorna. Och detta har på något sätt inspirerat mig till att skriva det här. Jag vill bara säga att, under den senaste tiden, har jag bara följt mitt hjärta och mina impulser. Detta har bara givit mig sådan lycka. Jag kan ärligt talat säga att jag gav mig in på någonting som var helt främmande, ett förhållande med en person av samma kön, och det har givit mig så mycket. Jag vet nu att vare sig du är bi, gay eller straight så ge dig ann vad du känner. Jag har haft sådan tur att jag varit omgiven enbart av folk som stöttat mig till 100% i mitt val och det känns så himla bra. Jag har min älskade mor och far som givit mig all deras välsignelse i ett val som de egentligen kanske inte kan förstå till fullo. Så jag känner mig enbart så sjukt lycklig.
 
Därför vill jag uppmana dig, förälder. broder, bästa vän eller vem som kan tänkas läsa detta att inte låta tankar, andras åsikter eller en trångsynt världsbild att hindra dig, eller någon i din närhet, från att hitta någonting som gör dig lycklig. Jag visste inte alls vad jag gav mig in på, och jag kan säga med störtsta säkerhet att jag aldrig kännt mig så respekterad eller uppskattad för att jag står för det val i livet jag gjort. Jag har världens mest underbara pojkvän, som jag älskar så obeskrivligt mycket. Jag önska bara att alla hade samma möjlighet att hitta sin lycka, även om det är av ett annorlunda slag. Jag vet kanske inte vad jag exakt vill ha sagt med allt det här förutom: ge inte upp på dina drömmar, och, ge personer i din omgivning sin chans till lycka, även om du kanske inte förstår just deras version av den! Jag är så ofattbart lycklig över att jag tog en chans om visade sig så rätt och att folk har sådan respekt för det! Jag hoppas att ni alla hittar eran möjlighet till lycka!

RSS 2.0