Ask you, inform you
Of all the things you did not know...


Jag känner med ledsen.
Deprimerad är väl ett mer passande ord, men depressiva personer har det tusen gånger värre så.
Jag har ingen anledning men hundra därtill.
Jag vet inte, har jag hamnat i samma fälla som innan?
Den jag lovade mej själv att inte hamna i igen.
Fällan där man tror att man har något så säkert och starkt, där man egentligen blir lurad och sviken?
Jag hatar det här. Jag hatar mitt huvud. Jag hatar mej själv.
Jag vill bara spy ut allting, men det enda som finns till hands är en skärm och ett tangentbord...
Fan... hoppas jag får klarhet i saker imorgon, att jag berättar dom saker jag borde...
Fast varför skulle jag...?