14:17

Jag vaknar och vet inte om tårarna var där redan innan. Du sa att du ville förstöra någonting vackert, men att du inte kunde göra det med en människa. Varför känns det ändå som att det är vad du gjort. För någonting har gått sönder. Imorse var jag livrädd för att somna, för jag visste att jag skulle behöva vakna nu och inse att det inte bara var en mardröm.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0