Det blev en ganska lugn helg efter mitt psykbryt i fredags. Spenderade varje dag hemma hos Joacim med filmtittande och planerande inför framtiden. På lördagkvällen kom Justus förbi och vi kollade på Eurovision och drack lite. Idag skulle jag hem och retuschera hela dagen men fastnade på vägen hem. Häng i solen med Anna och hennes syster på Långholmen lockade lite för mycket och jag tänker att några timmar sommarlov kan jag väl få ge mig själv ibland när jag ändå har tid?

 

Nu sitter jag iallafall hemma i kollektivet på Kungsholmen, ensam hemma dock. Har tänkt försöka vara lite här nu när jag snart flyttar härifrån. Det är mycket nytt på gång nu, undrar om det kanske är därför jag är så orolig i själen?! Jag vet att allt löser sig, eller iallafall lugnar ner sig med tiden. Men det känns lite hopplöst ibland att sitta och vänta på att inte vara stressad. Insåg just det ironiska i hela den meningen! Men jag tar dagarna som de kommer och försöker ägna lite tid åt kreativa saker, skapandet har ju alltid varit mitt hjärtas räddning på något sätt!