Jag drunknar i mina lakan och madrassen blir till en öde sandstrand i ett fjärran land. Någonstans där i feberdimman reser sig minnen och personer jag inte ägnat en tanke åt på vad som känns som evigheter. Jag sover och vaknar om vartannat hundra gånger om natten och det känns som att jag hunnit leva hundra olika liv när jag vaknar för sista gången och försöker få klarhet i om jag befinner mig i verkligheten. Jag ligger kvar utslagen i sängen hela dagen och skriver ner planer för framtiden i hjärnan. Något måste man ju roa sig med, för det här med att vara sjuk är ju inte så jävla peppt alltså!